I tre månader har jag bott i Varberg. Tre månader av nya vänner, nya kunskaper, nya mål, nya gardiner i mitt 22kvm studentrum. Tre månader av tankar, förvirring, glädje, åsikter och tidvis tårar. Sakta men säkert börjar jag betrakta mitt lilla rum, korridoren och Varberg som hemma. Sakta men säkert börjar jag finna mig tillrätta, få ordning och struktur. Pusselbitarna faller på plats.

Är van vid att saker händer nu, på en gång, direkt. pang, pang, pang. Nu får saker växa fram, ta form och det tar tid. Det är något jag måste inse och vänja mig vid. Lära mig o ta saker som dom kommer, inte stressa, inte ha för bråttom.

Som den goaste av alla i Varberg sa, "du har bott här i tre månader.. det nu det börjar. Det är nu ditt liv i Varberg egentligen börjar."

Saker jag egentligen vet, men verkligen insett här i varberg
        - släpp saker som du inte mår bra av. Älta inte gammal skit.

        - Man är inte roligare än vad man gör sig. Det blir vad man gör det till.

        - LEV för i fan! som nån sjunger "vår bästa tid är nu.. är nu.. äär nuuuu!"



Trivs här. Det är en gåva att kunna ta en promenad längs havet, oavsett om höstens regn och blåst gör det mörkt och skrämmande eller om solens strålar glänser på ytan och lugnet är ett faktum.

Att flytta hit är något bland det bästa jag gjort. Som nalle puh säger "man måste ha tråkigt ibland för att kunna ha roligt"


Punkt.