in loving memory of pappa
man kan lära sig att leva med saker. förstå saker. men att inse. det är något helt annat. ibland kan jag fortfarande känna känslan "åh, detta måste jag säga till pappa!". Jag saknar honom. men jag blir glad när jag tänker på honom. glad över allt vi gjorde. allt vi sa. jag gillar att prata om honom. för man kan gå vidare. men inte glömma. jag vill inte att han ska glömmas bort. o det kommer han inte göra heller. han är min pappa. även om han inte är här. så är det bara.
Du försvann utan att säga hejdå,
pappa, hur kunde du bara gå?!
Det är svårt att orka, det är svårt att förstå,
men jag vet att du är kvar hos oss ändå.
Jag saknar dina skämt, ditt sätt o säga hej när du kom och din förmåga att alltid hinna,
frågan snurrar i huvudet och jag undrar, varför va du tvungen o försvinna?
Jag saknar dig. Jag saknar dig..!
Det gör så ont i hjärtat och inom mig!
Jag är så stolt över dig, min kompis, min favorit och min far,
och jag vet att oavsett vad, inom mig finns du alltid kvar.
Hoppas solen lyser på dig, att det finns dragspel och att du ibland tänker på mig
.. och glöm inte, att vi för evigt älskar dig
Gud vad fint...sitter här hemma i Trollhättan kl 9 på morgonen och storgråter... Såå underbart fint... Puss på dig gumman och tror att din kära pappa sitter och tittar ner och är verkligen stolt över dig...Han får nog sköna skratt av att se hur roligt du har det... kram kram
