Jag blir trött på mig själv när jag ena stunden är SÅ HIMLA peppad till o plugga så fort jag kommer hem.. o sen.. när jag väl e hemma, ja, då e de helt plötsligt inte alls kul o sätta sig me Jämställdslagar och Arbetsmiljöregleringar.

ja, jag känner mig lite nere.. lite... jag vill inte säga bitter.. men bara lite sådär.. orkeslös.

Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
                                                                                       (tvivel, lars winnerbäck)



DOCK ska jag snart iväg på en uppfriskande (jo jag försöker peppa här!) promenix me Lovish. O sen ikväll blirre borgmästaregatan o mys hos Löddahöölet..! de funkar mycket brraaaaaoooo...!