idag va de dags! Den lilla rackare till visdomstand skulle idag tugga sin sista tugga och OPERERAS bort. Jojjomen. En nervös Hanna med en puls högre än rekomenderat satte sig mer eller  mindre lugnt i stolen. Blev inpapprad i grönt papper. STERILITET är viktigt, sa sköterskan till mig, men påpekade att hon inte direkt gillade färgen. "grönt sägs ju ha en lugnande inverkan, så de e la änna tur i oturen!" säger jag, på klingande göteborgska. Dom hade papper på huvudet o glasögon likt cyklop. Jag låg mest o lyssnade på musiken som spelades och gjorde små nickningar när dom undrade "går det bra..??". Hade innan själva ingreppet sattes igång påpekat att sprutor och smärta inte riktigt va min grej. Tandläkarmaria tog fram bedövningsspruta ett. CHECK. Bedövningsspruta två. CHECK. "Nu, Hanna.. nu har du en riktig elefantbedövning". DÅ slutade mina ben o skaka. Som dom säger på Liseberg "Put your head against the head rest and enjoy the ride". Sagt och gjort. Nja, någon riktig NJUTNING blev det inte.. vilket enligt mig kan vara ganska så svårt när man hör en borr som kör ner genom en tand och ser en giganttång tryckas ner i ens mun. MEN, en timma senare va the mission completed.


Värre är de nu när bedövningen gjort sitt o värktabeltterna inte hjälper. Då tycker jag synd om mig själv. Men med lite sovande i soffan framför två filmer i eftermiddags så va de inte så värst farligt ändå.


Thats the story about the visdomstand.


SO LONG!