Gårdagens pretentiösa inlägg om att man ska se de postiva när negativa saker händer och så vidare...de va ju verkligen fint sagt. Och väldigt lägligt. Som sagt, pretentiöst. Nej, verkligen.


Ett tips. Duscha inte för varmt. För att sen öppna dörren. För att sen bara ånga järnet. Rätt på brandlarmet. För att sen sätta på brandlarmet. För att sen undra va de är som låter. För att sen konstatera (då en vänlig granne knackat på o undrat om de e jag som satt på brandlarmet) att det är MITT brandlarm som gått i gång. För att sen höra ett jäkla tjut ute i korridoren. För att sen konstatera faktum att det låter lika mycket i alla sex korridorer. För att sen komma på att de e centrallarm och brandkåren är på väg. För att sen komma på att hon fortfarande står i handduk o är nyduschad. För att sen bli hyperorolig och tänka "va i helvete kommer detta o kosta?!". För att sen möta upp brandkåren, ta me dom in på rummet. För att sen stå där o halvt skämmas när brandmannen tittar på mig o skrattar skämtsamt om heta duschar och att man ska njuta av livet.". För att sen svara på grannars funderingar vem som satte på larmet och varför. För att då ärligt erkänna att det va jag. Som duschade. För varmt. Med någon annan.  För länge. 

Som dom säger i någon film. "All you have to be eating are your words".
Det är det jag gör. Äter upp mina ord. Mina prententiösa ord om att det ALLTID är den bästa dagen när något negativt händer. Bullshit.




Faaaast.... å andra sidan. såhär med facit i hand kan jag nog iof konstatera att det kom att bli en jävla bra dag ändå.